Flamskväv

I dessa jobbsökartider har jag efter tio år återupptagit min karriär som flamskvävare. Det är en vävteknik som min mormor lärde mig. Flamskväv har alltid varit en självklar inredningsdetalj i vår släkt. Som exempel på det kan jag nämna att jag nu sitter i mammas vardagsrum och kan se inte mindre än två flamskvävsgobelänger på väggarna och en flamskkudde i soffan. 

Så här skriver Wikipedia om flamskväv i Sverige:

Flamskväven är i Sverige en nyhet, som först genom att Gustav Vasa inkallade flamländska vävare, troligen på 1540-talet blev känd här. Den spreds till allmogen söderifrån över Skåne och västerifrån genom Norge till Dalarna och Jämtland. Mönstren varierar rätt mycket i olika landskap, och utgörs ofta av tämligen starkt stiliserade växtmotiv, men även särskilt i Smålands mera högreståndsbetonade flamskvävar av figurmotiv, vanligen av religiös art. Blekinges mer geometriska flamskvävar intar en särställning både i mönster och teknik, vilken står nära röllakan.

Jag skulle vilja tillägga att det även förekommer orientaliska motiv i mönstren, exempelvis papegojor. Det är ett hantverk som i princip är utdött så det känns liksom dags att jag börjar ta tag i det hela.  

Här är baksidan på min lilla väv med titeln Trädgårdsgränd.

En flamskväv mormor gjort som jag sedan fått. Urtjusig enligt mig.
Jag har en lång bit kvar innan jag blir så duktig.