Paniken i en svångrem om halsen

Idag har paniken gjort sig påmind.

Jag har snart ingenstans att bo eftersom C ska sälja lägenheten. Jag har inget sommarjobb och ingen inkomst. Allt känns som en ond cirkel, eller annan valfri geometrisk form.

Har jag inget jobb får jag inga pengar, och får jag inga pengar får jag ingen bostad. Men om jag ändå lyckas få en bostad (andra hand eller så) innan jag får jobb så kanske jag får jobb någon annanstans i Sverige och måste då göra mig av med bostaden.. Kanske inte så jobbigt i och för sig. Men jag vill ju helst inte flytta härifrån...

Men för att överhuvudtaget få jobb måste jag söka dem. Och det hinner jag inte när jag måste plugga hela tiden för att inte bli av med rätten till CSN, eftersom jag redan ligger efter med studierna.

Jag vet inte. Allt känns som ett långt segt meck just nu.