Fejstlig 30-fejst för fejnt folk

Jag var på 30-årsfest i helgen! Den ägde rum i Häradsdomarens gård i Härryda och som värdinnor stod Jessi och Linda. Vi var några som kom dit tidigare på lördagen och förberedde kalaset, och sedan även oss själva. Det såg ut såhär:

Sen kom gästerna och minglade runt där i 1700-talsstugan bland kulörta lampor och vimplar. Maten som serverades var superb och vegantåtorna likaså.

Eftersom vi hade hade satt upp ett partytält på gräset utanför regnade det så klart hela kvällen och var svinkallt. Istället blev det häng på verandan. Eller heter farstukvist kanske? Eller bro? Antikvarien är osäker.

Hur som helst. Det gick bra att vara snygg där.

 Ett geni hade köpt med sig glowsticks. Geni!!

 
Framåt småtimmarna omgavs vi alla av ett porrigt, rött ljus.

 Hittade ett antal sådana här bildserier i kameran efteråt.

När de flesta gått och lagt sig, var vi fyra kämpar som dansade vidare. Solen höll på att gå upp när vi tog med oss en flaska skumpa till wakeboard-lagunen i närheten för att ta oss ett dopp. *Badar aldrig nykter* 

Sedan dansade vi en vinglig dans tillbaka till stugan, blöta och med annalkande lunginflammation.

Slutet gott, skumpa är gott.

Jag kan faktiskt inte alltid vara PK...

Note to self I: dra inte skämt om utvecklingsstörda för kollega (när chefen är i närheten)

Note to self II: dra inte samma skämt om utvecklingsstörda för annan kollega (när chefen fortfarande är i närheten)

Maskinen spyr i ditt fejs

MaxieBoy och jag styrde förfest på hans balkong. Vi lastade hiphop och annan fet musik innan vi drog till Götaplatsen och Maskinens spelning.

Det var röj! Efteråt var Max så här svettig:  

Efter snabbdusch hemma blev det dans till halv fem på morgonen i kollektivet där Anna firade sin födelsedag.

Gaaaaaaah

Way Out West 2012

Det finns julhelger, påskhelger och massa andra helger. Men ingen av dessa helger kan mäta sig mot Way Out West-helger. (Nä, inte ens jul slår WOW i min bok, och då gillar jag ändå jul). Jag älskar Way Out West. Kvällen innan kunde jag inte sova pga förväntningar. Och jag vågade verkligen inte hoppas på att detta året skulle bli lika episkt som förra året. Men så fel jag hade! Som sagt. Jag älskar Way Out West. 

I vanlig ordningar styrde Linnékollektivet för-, mellan- och efterfester från tidig eftermiddag till tidig morgon. 

Och i Slottsskogen hängde vi med landets alla hipsters och diggade och dansade till väl valda spelningar.

High life

Följande saker tyckte jag var lyx som liten:

och

Allmoge-lajv

I helgen hälsade jag, min bror J och brors flickvän E på hos mamma i skogarna utanför Bollebygd. Förutom att äta massa god mat och kolla basketmatcher plågade vi E genom att klä ut henne från topp till tå i sekelskifteskläder (min gissning om sekelskifte) och sedan låta henne posera för oss. Oklart hur populärt detta lajv-moment var, men fin var hon!  

Hart of Dixie

Jag gillar tv-serier. De senaste dagarna har jag sett Hart of Dixie. Serien handlar om läkaren Zoe Hart från New York som kommer till en småstad i den amerikanska södern där hon gör sitt bästa för att passa in. Jag gillar den. Den är smårolig och lättsam. Jag tycker att den påminner om Men in Trees och Gilmore Girls med småstadsromantisering och udda karaktärer - fast med snygga outfits. 

3 1/5 glittriga toppar av 5 möjliga. 

En tillbakablick på Way Out West 2011

Det börjar lukta Way Out West i stan nu. Pirr. Förra året blev en succé med sol, rosé och fet musik. Jag minns hur jag svävade på moln flera dagar efter att festivalen packat ihop och Slottsskogen börjat anta sitt vanliga utseende. Allt var så jävla perfekt. Här följer därför bilder från förra året episka helg! För- och mellanfester på Linnékollektivets balkong, konserter och öl på trottoarkanter.